Nollningen 2010

Nu är nollningen 2010 över. Det har varit 10 fantastiska dagar med spex, sång, dans. Ja, förutom två dagar när jag bodde på sjukhuset, men det ska man inte gå och grubbla över för mycket.

Igår kväll var det finsittning på Kåren. Jag kan ju säga att jag gick dit för det sociala och INTE för att få valuta för pengarna! Vi hade det trevligt under middagen. Lite dans efteråt orkade jag också med. Såklart blev Byggingenjörerna utslängda för dem betedde sig illa. Överraskad, not! Jag stannade så länge som jag orkade. Eller så länge som folk var någorlunda nyktra och hade koll på vart de gick. Sen blev det hemgång. Och oh boy vad trött jag var... Somnade som en stock.

Idag antar jag att många är helt slut i kroppen. Det var skönt drag på dansgolvet när jag gick!

Imorgon börjar skolan. Måste fixa med försäkringsgrej till taxi... mycket grejer att fixa med när man är klantig :P

Ajdå

I måndags var det övningsgasque med nollorna. Som tvåa är det kul om man spexar! Det gjorde vi, riktigt bra också. Tyvärr slutade spexet med en bruten fot. Jag hoppade ner från en scen på Kåren och det gick det inge bra. Efter två nätter på sjukhuset och en operation är jag äntligen hemma! Eftersom det är nollning, så bad jag Staben att få ha min avtäckning idag, så jag slipper gå runt i peruk och solglasögon. Alltid lika kul när nollorna blir överraskade vid avtäckning :P Nu är det vila som gäller. Kanske blir en tur till nollningen imorgon.

Mitt fina gröna gips!

Snark

Igår kväll gick jag och la mig tidigt (för att vara mig) och tänkte känna mig utvilad idag, första dagen på nollningen. Jag vaknade först vid midnatt av att tv'n fortfarande står på. Tre timmar senare vaknar jag och måste kissa och sen kan jag inte somna om. Kul. Bra start. Känner mig som ett mos.

Om en timma kommer S hit och det är frukost och påklädning av nolle-mundering. Sen kör vi!

Nytt

Före (vänster) och efter (höger)

Halmstad

Igår åkte jag från Sthlm till Halmstad, en resa som skulle ta 4.30 men som tog 5.45 pga förseningar från huvudstaden. Suck! Jag var trött när jag väl var framme.

Idag har jag en pysseldag i lägenheten. Under sommaren har flera idéer kommit upp som skulle vara kul att fixa i lägenheten för att göra den mysigare och finare. Ett exempel är att göra om hela köket, men det får bli någon annan gång. Dock innan jag slutar i Halmstad, så jag kan få njuta av det också. Idag har iaf lite grejer kommit upp på väggarna.

Nu ska jag fixa magnetlås på alla mina dörrar och sedan klä om stolarna. Före och efter bilder lovas.

Ha det gott!

Veckan utan hjärtat 1

Vad som började som en väldigt ledsam och dyster vecka har slutat som en okej vecka. Mina gråtattackerna är färre och har inte samma intensitet, men saknaden är fortfarande kvar efter mitt hjärta. När man saknar någon så lyssnar jag iaf på musik som påminner om den personen. Det var den här låten i början av vårt förhållande

Louise Hoffsten – Sockerkompis

Nu är det

Stevie Wonder – You Are The Sunshine Of My Life

Nästa vecka är det jobb, målning, packning, städning, iForm-loppet, ljusparty och återresa till Halmstad.

Godnatt!

Äntligen fredag

Efter en arbetsvecka är det skönt med fredag. Bakpotatisen är inne i ugnen och mjukisbyxorna är på. I helgen är det pyssel hemma som gäller. Ska bli skönt med tanke på en arbetsvecka 11-19 varje dag och olika aktiviteter varje kväll.

Hejhej

Bröt ihop

Jag tog mig samman och åkte till jobbet. Sen kom frågan: hur är det? och tårarna forsade ner. Detta var min chef som frågade, så jag berättade vad som tynger mig och han var väldigt förstående. Både min chef och kollega under dagen var väldigt förstående. Ville någon kund ha hjälp var de någon av dem som sprang. Var det en korv som skulle göras, gjorde dem den. Om jag ville fick jag sitta inne på kontoret och gråta lite om jag kände för det. Det kändes som att mina första timmar inte var som de brukar vara. Jag sa fel, fick tårar i ögonen när någon kund klagade på att jag inte gav kvitto. Var väldigt disträ. Under dagen kände jag mig gladare och starkare. Åkte iväg till ett 25-årskalas efteråt. Väldigt mysigt med tanke på att det var överraskning! :) Tyvärr han jag inte med någon springtur... En annan dag!

Nu är det Non-Stop och SYTYCD som gäller!

Suck

Jag har kunnat hålla tårarna borta sedan jag vaknade, men nu är det kört. Jag ska snart iväg på jobb och måste ta mig samman. Att vara tillsammans med en annan människa 24 timmar om dygnet i tre månader är helt underbart och det är faen så svårt att helt plötsligt vara själv och veta att det är en månad kvar tills vi ses och sen är det varannan-vecka-principen som gäller hösten ut.

Jag hade tänkt ta en springtur på morgonen, men min frukost blev lite längre än jag tänkt mig, så det får bli ikväll istället. Nu, fram med kudden som kramas mycket och näsdukar.

Pretty and happy face on!

Ensamhet

Regnet öser ner utanför fönstret.
Kudden kramas hårt.
Dumle-påsen sinar långsamt.

Tidigare idag körde jag ut Älsklingen till Arlanda. En jobbresa till Chile på två veckor är det som gäller för honom. Två veckors jobb och ensamhet i lägenheten är det som gäller för mig.

Vi pratar väldigt mycket om hur vårt liv ser ut med ett distansförhållande. Det är inte ett lätt liv att leva. Det konstanta längtandet, resandet fram och tillbaka. När vi väl umgås med varandra är det dock hur lätt som helst. Hur rätt som helst. Det är underbart!

Sommaren har rusat iväg. Vilken härlig sommar vi haft tillsammans. Hösten kommer med stormsteg. Jag vet att jag kommer gråta x antal gånger när vi måste skiljas åt. Och jag vet att jag kommer le x antal gånger när vi träffas igen.

Min närmsta månad består av jobb och sedan 10 dgrs nollning i Halmstad. Det kommer bli hysteriskt roligt! Fick reda på idag att min ovve är broderad och klar för avhämtning. Det får bli om två veckor när jag åker till Halmstad.

Nu ska jag fortsätta mitt Scrubs-maraton med min Dumle-påse...