Jag tog mig samman och åkte till jobbet. Sen kom frågan: hur är det? och tårarna forsade ner. Detta var min chef som frågade, så jag berättade vad som tynger mig och han var väldigt förstående. Både min chef och kollega under dagen var väldigt förstående. Ville någon kund ha hjälp var de någon av dem som sprang. Var det en korv som skulle göras, gjorde dem den. Om jag ville fick jag sitta inne på kontoret och gråta lite om jag kände för det. Det kändes som att mina första timmar inte var som de brukar vara. Jag sa fel, fick tårar i ögonen när någon kund klagade på att jag inte gav kvitto. Var väldigt disträ. Under dagen kände jag mig gladare och starkare. Åkte iväg till ett 25-årskalas efteråt. Väldigt mysigt med tanke på att det var överraskning! :) Tyvärr han jag inte med någon springtur... En annan dag!
Nu är det Non-Stop och SYTYCD som gäller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar